Tänk dig två syskon som har förlorat sin mamma. Dottern har kvar flera års meddelanden. Där finns påminnelser, recept, frågor om barnen och små berättelser från vardagen. Hon läser dem ibland för att känna igen sin mammas sätt att skriva.
Nu vill hon använda meddelandena för att skapa en AI som svarar på ett liknande sätt. Hon vet att hennes mamma är död. Hon vill ändå pröva hur ett sådant samtal skulle kännas.
Hennes bror vill inte. Han tycker att meddelandena ska få vara kvar som de är. Deras mamma skrev till sin dotter. Hon tog aldrig ställning till att ett företag skulle använda orden för att formulera nya svar efter hennes död.
Det är ett tänkt exempel. Men det visar hur samma material kan få olika betydelse för två människor som sörjer samma person. Dottern vill kunna fortsätta samtalet. Brodern vill skydda det som faktiskt blev sagt.
Att bevara en röstinspelning och att skapa nya repliker med AI är olika saker. En inspelning återger något personen sade vid ett bestämt tillfälle. Ett genererat svar kan handla om något personen aldrig fick frågan om. Även om ordvalet känns bekant vet vi inte om svaret liknar vad hon skulle ha tyckt.
Den skillnaden blir särskilt viktig när frågan gäller livet efter dödsfallet. Ett nytt förhållande. Ett beslut om att sälja huset. En konflikt med brodern. Ett svar som låter som mammans kan få stor betydelse, trots att hon aldrig har tagit ställning till saken.
Det betyder inte att dottern är lättlurad. Hon kan veta hur systemet fungerar och ändå bli berörd av svaret. I Relationen utan motstånd skrev jag om att trösten kan vara verklig för människan även när den som svarar är ett system. Här tillkommer att svaret föreställer någon som redan har haft en plats i hennes liv.
Jag tycker att det vore för enkelt att avfärda hennes önskan. Hon kanske vill berätta något hon aldrig hann berätta. Kanske hjälper själva skrivandet henne att formulera det. Vi behöver kunna ta den möjligheten på allvar utan att tillskriva systemet mammans förståelse eller vilja.
I en intervjustudie publicerad i juni 2026 beskriver 25 deltagare i Guangdong i Kina både möjliga fördelar och farhågor kring AI som efterliknar avlidna. De talar bland annat om tröst, fortsatt kontakt, beroende och samtycke. Studien undersöker deras uppfattningar. Den visar inte hur användningen påverkar människors sorg över tid. Intervjustudien i Frontiers in Digital Health.
Tillbaka till syskonen. Dottern kan vilja använda tjänsten enbart för egen del. Brodern behöver inte delta. Men hans invändning kan också gälla vad systern laddar upp. Mammans meddelanden kanske innehåller uppgifter om honom, om hans barn eller om en konflikt han trodde var privat.
Att dottern har sparat en konversation avgör därför inte alla frågor om hur den bör användas. I en familjechatt finns flera människors ord. I privata meddelanden kan det finnas uppgifter om någon som inte ens vet att materialet finns kvar.
Forskarna Tomasz Hollanek och Katarzyna Nowaczyk-Basińska skiljer i en etisk analys från 2024 mellan personen vars uppgifter används, den som förfogar över materialet och den som ska möta den digitala efterbildningen. De föreslår att både den avbildade personen och användaren ska ha samtyckt. De tar också upp behovet av tydlig information och genomtänkta sätt att avsluta sådana tjänster. Analysen från Cambridge.
Det är en rimlig utgångspunkt. Men syskonens mamma fick aldrig frågan. Dotterns längtan säger inget säkert om vad mamman skulle ha velat. Broderns obehag gör inte heller honom till en självklar uttolkare av hennes vilja.
Här behöver osäkerheten få finnas kvar. Ett system bör inte få fylla i den genom att svara att mamman självklart skulle ha velat fortsätta prata. Det vore ett nytt påstående i hennes namn, producerat av samma tjänst som familjen försöker ta ställning till.
Det finns också ett beslut att fatta om slutet. Om dottern börjar använda tjänsten måste hon kunna sluta utan att systemet protesterar i mammans röst. Företaget behöver i förväg förklara vad som händer med materialet om abonnemanget avslutas eller tjänsten stängs.
Inför allhelgona tänker jag att det här är en fråga att tala om även medan vi lever. Vi kan ha olika önskemål om vad våra närstående ska få bevara och använda. Någon vill spela in sina berättelser. En annan vill spara breven men avstår från att låta ett system skriva vidare i sitt namn.
Det samtalet kan inte lösa varje framtida situation. Men det ger de efterlevande något bättre att utgå från än att försöka gissa när saknaden redan är stor.
Vi på AE tycker
Den som finner tröst i ett AI-samtal om en avliden ska bemötas med respekt. Samtidigt behöver tjänsten vara tydlig med vilka ord personen faktiskt lämnade efter sig och vilka svar systemet har skapat.
Vi bör kunna bestämma om våra meddelanden och vår röst får användas för att efterlikna oss efter döden. När viljan är okänd behöver tjänsterna vara återhållsamma. Familjens önskan att minnas ger inget självklart mandat att tala i den dödes namn.
Johan Hägerström
Chefredaktör och skribent för Artificiell Existens.
