En elev får en längre text att läsa. Några sekunder senare kan AI sammanfatta texten, analysera den och föreslå svar på frågorna. Eleven kan lämna in uppgiften utan att det är tydligt hur mycket av texten eleven själv har förstått.
Det är ett problem för skolan eftersom en välskriven inlämning inte längre behöver säga särskilt mycket om elevens kunskaper.
Enligt DN:s rapportering, sammanfattad av Skolporten, har Sverige nått sina lägsta Pisaresultat hittills i läsförståelse och matematik. Samtidigt har elever fått tillgång till verktyg som kan läsa, sammanfatta och skriva åt dem. Skolportens sammanfattning.
Det betyder inte att AI har orsakat de försämrade resultaten. Men det gör frågan om hur AI används i undervisningen viktigare.
I DN:s intervju med Andreas Schleicher, återpublicerad hos Sol Reporter, beskriver Pisachefen försämringar i den typ av läsning där elever behöver värdera, reflektera över och sammanföra information. Han tar också upp frågan om AI kan användas på ett sätt som stärker elevernas tänkande. Återpubliceringen av intervjun.
Det är därför inte tillräckligt att fråga om AI ska tillåtas i skolan. Skolan behöver också avgöra vilka delar av en uppgift eleven måste göra själv och vilka delar AI kan hjälpa till med.
AI kan vara ett bra stöd vid läsning. Ett svårt ord kan förklaras. Ett komplicerat stycke kan omformuleras. En elev som annars inte förstår texten kan få den hjälp som krävs för att fortsätta läsa.
Problemet uppstår när AI ersätter läsningen.
En sammanfattning återger bara en del av en text. Den kan utelämna en reservation som förändrar innebörden, ett exempel som försvagar ett argument eller skillnaden mellan ett belagt påstående och en åsikt. Den som bara läser sammanfattningen behöver inte upptäcka något av detta.
Det är samtidigt sådana skillnader som elever behöver kunna identifiera när de använder AI. Ett välformulerat svar är inte nödvändigtvis korrekt. Eleven behöver kunna kontrollera vad svaret bygger på och avgöra om slutsatserna har stöd i källan.
Detta hänger ihop med det jag skrev i Relationen utan motstånd. AI kan göra uppgifter enklare, men all svårighet är inte ett problem som bör tas bort.
Om en elev fastnar på ett obekant ord kan en förklaring vara till hjälp. Om eleven däremot måste jämföra två tolkningar och motivera vilken som har bäst stöd i texten är själva ansträngningen en del av uppgiften.
Skolan behöver därför vara tydlig med vad varje uppgift ska träna.
Om målet är att förstå en historisk konflikt kan AI exempelvis hjälpa en elev att reda ut begrepp eller bakgrund. Om målet är att träna läsförståelse kan en färdig sammanfattning däremot göra att eleven slipper det arbete som ska bedömas.
Samma verktyg kan alltså vara lämpligt i en uppgift och olämpligt i en annan.
Ett sätt att använda AI i läsundervisningen är att låta eleverna läsa ett kort avsnitt själva och först skriva vad de anser att texten betyder.
Därefter kan de jämföra sin tolkning med en AI-genererad sammanfattning.
Vad har AI utelämnat? Har den lagt till någon slutsats som inte står i texten? Vilka formuleringar i originalet stödjer sammanfattningen? Finns det något i texten som talar emot den?
Då blir AI-svaret något som eleven måste granska i stället för något eleven bara kan lämna in.
Läraren får samtidigt bättre möjlighet att se hur eleven läser och resonerar. Det blir lättare att bedöma om eleven kan hitta stöd i texten, skilja mellan olika typer av påståenden och förklara varför en tolkning är rimlig.
Men sådana arbetssätt kräver tid.
I rapporteringen om Sveriges Lärares reaktion lyfter Anna Olskog bland annat behovet av behörig personal, tid för undervisningen och tidigare stöd till elever. De problemen löses inte genom att skolan inför fler AI-verktyg. Återpubliceringen av reaktionerna.
Olika elever behöver också olika stöd. En elev kan behöva uppläsning, språkstöd eller en alternativ förklaring för att förstå en text. En annan elev behöver arbeta utan sådana hjälpmedel för att träna sin egen läsning.
Det är läraren som behöver avgöra vilket stöd som är lämpligt i den aktuella situationen.
Därför bör skolans användning av AI inte främst bedömas efter hur många licenser som har köpts, hur ofta verktygen används eller hur snabbt eleverna kan producera färdiga uppgifter.
Det viktigaste är vad eleverna kan efteråt.
Kan eleven förklara resonemanget utan hjälp av AI? Kan eleven använda kunskapen i ett annat sammanhang? Kan eleven upptäcka när ett AI-svar saknar stöd eller bygger på en tveksam tolkning?
Om svaret är nej har verktyget inte nödvändigtvis förbättrat lärandet, även om den färdiga uppgiften ser bättre ut.
Det finns också en risk för ökade kunskapsskillnader. Vissa elever kan lära sig att använda AI för att undersöka, jämföra och kontrollera information. Andra kan främst använda samma verktyg för att producera svar på sådant de inte själva har förstått.
Därför är läsförmåga viktig även i en skola där AI används mycket.
Den som kan läsa noggrant, jämföra källor och bedöma argument har bättre förutsättningar att avgöra när ett AI-svar är användbart och när det är fel eller otillräckligt.
AI minskar inte behovet av läsförståelse. Den gör det viktigare att kunna avgöra om den information man får faktiskt stämmer.
Vi på AE tycker
Skolan behöver både undervisning där elever läser och tänker utan AI och undervisning där de lär sig att använda AI på ett genomtänkt sätt.
Lärarna behöver få tid att pröva olika arbetssätt, följa hur eleverna resonerar och avgöra när AI hjälper lärandet och när verktyget ersätter det arbete eleven behöver göra själv.
Skolans AI-satsningar bör därför bedömas efter elevernas kunskaper, inte efter hur snabbt de arbetar eller hur välformulerade deras inlämningar blir.
Målet bör vara enkelt: eleven ska förstå innehållet även när AI-verktyget inte längre finns framför dem.
Johan Hägerström
Chefredaktör och skribent för Artificiell Existens.
