Under det senaste århundradet har människans medellivslängd nästan dubblerats – från cirka 40 år på 1800-talet till runt 75–80 år idag (Life expectancy, Wikipedia). Det är en häpnadsväckande ökning som till stor del berott på bättre levnadsförhållanden och medicinska framsteg, trots att artificiell intelligens (AI) inte spelade någon roll i den utvecklingen. Nu ställer sig forskare och futurister frågan om AI kan hjälpa oss att *en gång till* fördubbla livslängden. Kan vi med AI:s hjälp spränga den biologiska gräns som verkar finnas runt 120 år och kanske leva till 150 år eller mer? Det låter nästan science fiction-betonat, men några av AI-världens visionärer menar att det kan vara möjligt inom en överskådlig framtid.
En av de mest uppmärksammade rösterna är Dario Amodei, VD för Anthropic. I ett omtalat blogginlägg 2024 argumenterade han för att en fördubbling av den mänskliga livslängden till 150 år är ”på trend” med historien (Anthropic Blog). Han påpekar att vi redan har åstadkommit en liknande ökning en gång tidigare och att AI-accelererad biologi skulle kunna göra det igen. Amodei lyfter fram att det redan finns läkemedel som förlänger maxlivslängden hos råttor med 25–50 % utan allvarliga bieffekter. Dessutom lever vissa djur, som vissa sköldpaddor, över 200 år, vilket antyder att människor inte nödvändigtvis nått en absolut biologisk gräns. Om vi når en livslängd på ~150 år skulle vi enligt Amodei potentiellt kunna uppnå “longevity escape velocity”, där varje år vi överlever ger mer än ett års ytterligare förväntad livstid. Det innebär i teorin att de som lever idag skulle kunna fortsätta leva så länge de själva önskar. Frågan är om detta verkligen är realistiskt, eller om det kräver biologiska genombrott vi ännu inte sett.
Forskningen kring åldrandets biologi har identifierat flera nyckelprocesser – ibland kallade åldrandets ”hallmarks”. Tre ofta omtalade är cellulär senescens, telomerförkortning och mitokondriell dysfunktion (Lopez-Otín et al., Cell, 2013). Cellulär senescens syftar på celler som slutat dela sig men inte dör; de blir så kallade “zombieceller” som utsöndrar skadliga ämnen och stör sin omgivning. Denna ansamling av åldrade celler kopplas till åldersrelaterade sjukdomar och funktionsnedsättning. Lovande nog har djurstudier visat att om man eliminerar dessa senescenta celler med så kallade senolytiska läkemedel kan det förbättra hälsan och även förlänga livet hos möss (Zhu et al., Nature, 2015). Telomerer är de skyddande ändsekvenserna på våra kromosomer, ofta liknade vid plastbitarna i skosnören. Varje gång en cell delar sig förkortas telomererna, tills cellen till slut når ett kritiskt kort telomerlängd och går in i senescens eller dör. Flera studier antyder att telomerförkortning är en direkt orsak till cellåldrande och åldersrelaterade sjukdomar. En uppmärksammad studie gav medelålders och äldre möss gen-terapi som ökade telomerasaktiviteten, vilket resulterade i att mössens medellivslängd förlängdes med upp till ~24 % utan ökad cancerfrekvens (Bernardes de Jesus et al., EMBO Mol Med, 2012). Mitokondriell dysfunktion betraktas som ett grundläggande kännetecken för åldrande och hänger nära samman med andra processer som senescens.
Hur kan då AI hjälpa oss tackla dessa komplexa biologiska problem? En av AI:s största styrkor är att plöja igenom enorma datamängder och hitta mönster eller lösningar som människor lätt missar. Inom medicinsk forskning liknas AI:s intåg vid internetrevolutionen eller kartläggningen av människans genom – med andra ord, något som kan bli betydande (Zhavoronkov et al., Nature, 2020). Redan idag används AI för att identifiera nya läkemedelskandidater och behandlingar. AI-modeller har hjälpt forskare hitta molekyler som potentiellt kan fungera som senolytika och geroprotektiva läkemedel. AI-system kan också analysera genetiska och kliniska data för att upptäcka biomarkörer för åldrande, såsom mönster i DNA-metylering eller proteinproduktion, vilket kan ge mer pålitliga “åldersklockor” för att mäta biologisk ålder. Sådana biomarkörer är viktiga för att snabbt utvärdera om en behandling verkligen bromsar åldrandet, istället för att vänta i decennier på resultat.
För de mest futuristiskt lagda räcker det inte att bota dagens ålderskrämpor – de blickar mot en tid då teknologin i sig eliminerar åldrande. Futuristen Ray Kurzweil är känd för sin optimism kring radikal livsförlängning, och i sin bok The Singularity Is Near beskriver han hur vi kan nå en punkt där nanobotar reparerar cellskador direkt i kroppen (Kurzweil, 2005). Kurzweil förutspår att mikroskopiska nanorobotar i våra kroppar kan eliminera sjukdomar och ersätta sviktande organ, vilket i förlängningen skulle kunna ge oss praktisk odödlighet. Han spekulerar även att runt år 2045 kan vi lägga till mer än ett år till vår förväntade livslängd för varje år som går – ett tillstånd av kontinuerlig livsförlängning.
För varje visionär finns det också skeptiker med fötterna på jorden. Epidemiologen S. Jay Olshansky ifrågasätter hypen kring AI och livslängd. Han påminner om att det saknas belägg för att AI kan påverka själva åldringsprocessen på det sätt som utlovas, och att det krävs årtionden av rigorösa tester för att bevisa radikal livslängdsförlängning (Olshansky et al., Nature Aging, 2024). Olshansky menar att även om AI kan upptäcka nya behandlingar och förbättra vår hälsa, är det inte samma sak som att *förlänga den maximala livslängden*. Han varnar för att området dras med oseriösa aktörer och jämför delar av longevity-fältet med kvacksalveri om man inte håller sig strikt till vetenskapliga bevis.
AI:s potential inom livslängdsforskning är svindlande – tanken att intelligenta algoritmer skulle kunna lösa gåtorna bakom åldrandet kittlar onekligen fantasin. Vi ser hur AI redan nu bidrar till medicinska framsteg och hur visionärer som Amodei och Kurzweil målar upp möjliga framtider där 100 är det nya 50. Samtidigt håller vi med skeptikerna om att extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis. Det är lätt att ryckas med av hype, men historien har lärt oss att biologin sällan ger bort sina hemligheter utan kamp. Vår ståndpunkt är att AI mycket väl kan bli den viktig del som låser upp nästa nivå av livslängd – kanske inte genom magi, men genom att accelerera forskningen, hitta nya behandlingar och optimera hälsan. Men om vi faktiskt kommer att leva till 150 år i snitt återstår att se. Nyfikenhet och sund skepsis får gå hand i hand. På Artificiell Existens följer vi utvecklingen med öppet sinne: AI kan mycket väl förlänga våra liv drastiskt, men det är upp till vetenskapen att visa hur mycket och hur snart.
Johan Hägerström
Chefredaktör och skribent för Artificiell Existens.
