Härom veckan läste jag en artikel på DN.se om hur universitet och andra högre lärosäten kämpar med AI och examinationer. Allt ifrån uppsatser, inlämningsuppgifter, tentor och examensarbeten är i grunden textproduktion, och såklart något nästan alla har sysslat med i perioder. Så, med AI är det inte konstigt att mycket ställs på sin spets just nu.
Universitet och högskolor står just nu inför en brytpunkt. AI kan redan producera uppsatser, tentasvar och rapporter på några sekunder – ofta med en kvalitet som matchar eller överträffar människors. Försöken att jaga “AI-fusk” riskerar bli fruktlösa. Istället borde frågan handla om hur AI kan användas för att utveckla lärande och examination.
En tänkbar väg är helt nya examinationsformer, exempelvis dialog med en ”examinationsbot” som ställer frågor och analyserar studentens resonemang mer systematiskt än en stressad examinator med hundra uppsatser på skrivbordet.
AI erbjuder verktyg som kan anpassa undervisning efter individen och ge snabb återkoppling. Visionen om personliga AI-handledare är inte längre science fiction. AI kan förklara svåra begrepp, föreslå läsning eller simulera diskussioner – samtidigt som läraren frigör tid för pedagogiskt arbete.
Men riskerna är tydliga: AI kan premiera svar som “låter bra” framför verklig förståelse. Därför måste människor ha sista ordet i bedömningar. För studenter är utmaningen att inte bli passiva användare – enbart beroende av AI – utan att utveckla kritiskt tänkande och reflektion.
AI revolutionerar också forskningen. Biologer använder redan AI för artigenkänning, humanister för att analysera enorma textarkiv. Samtidigt måste vi hantera risker som bias och felaktiga slutsatser.
I kultur- och innovationsmiljöer framhålls AI som katalysator för kreativ samverkan. När rutiner automatiseras kan människor lägga fokus på konst, kultur och tvärdisciplinära samarbeten – där kreativitet och empati blir konkurrensfördelar.
Friktionerna är många:
Plagiat och legitimitet – hur säkerställer vi att examinationer mäter studentens kunskap och inte AI:s?
Pedagogisk mognad – många lärare behöver stöd och utbildning för att använda AI på rätt sätt.
Etik och juridik – dataskydd, transparens och framtida EU-regler måste beaktas.
Allt detta kräver nya arbetssätt. Istället för att enbart förbjuda AI testas nu fler muntliga moment, projektarbeten och processinriktade uppgifter som gör fusk svårare.
AI kan bli en bro mellan akademi, industri och samhälle. Program som WASP och initiativ som AI Sweden visar hur forskare, företag och myndigheter redan samarbetar för att sprida AI-kompetens.
En central insikt är att AI tvingar oss tillbaka till kärnfrågan: Vad är syftet med utbildning? Är målet att klara tentor – eller att utvecklas, tänka kritiskt och lära för livet? AI kan frigöra tid från rutinuppgifter och låta lärare fokusera på mentorskap, och studenter på kreativitet och förmåga att tänka själva.
Joel Malmén, “Forskare: Släpp AI-fusket fritt i högskolan”, Omni (10 aug 2025)omni.seomni.se.
“AI:s framfart kräver att skolan slopar betyg”, Altinget Debatt (4 mars 2025)altinget.sealtinget.se.
Johan Hägerström
Chefredaktör och skribent för Artificiell Existens.
