Är vi egentligen bara väldigt avancerade maskiner vi med? Vad är det som faktiskt särskiljer oss från artificiella expert? Har vi bara dragit skygglapparna över ögonen för att låtsas som det rätt så uppenbara inte är sant?
Är det egentligen så att människan i grunden inte mer än ett system av biologiska algoritmer? Våra hjärnor tar in signaler, bearbetar information och producerar beteenden – ungefär som en dator som kör ett program. Men betyder det att våra tankar och känslor egentligen är beräkningar? Genom neurovetenskap, evolution och AI kan vi utforska om liknelsen mellan människa och algoritm håller, eller om det finns något mer hos oss än summan av våra "program".
Inom neurovetenskapen beskrivs hjärnan ofta som en informationsbehandlare. Nervceller tar emot signaler, utför regelstyrda operationer (som att summera signaler från tusentals synapser) och skickar vidare nya signaler. Karl Fristons inflytelserika free energy-principen menar att hjärnan ständigt justerar sina inre modeller för att minimera skillnaden mellan förväntningar och sinnesintryck – att undvika överraskningar. Genom att förutsäga och korrigera avvikelser i realtid håller hjärnan oss i så kallad homeostas, ett slags självbalanserande algoritm för överlevnad.
Hjärna–dator-metaforen är dock inte perfekt. Som Anil Seth påpekar finns ingen skarp uppdelning mellan "programvara" och "hårdvara" i en biologisk hjärna, och en neuron är långt mer komplex än en transistor. Datormetaforen är användbar för att förstå beräkning i hjärnan, men den får inte tas bokstavligt. Trots olikheterna utför våra nervceller i grund och botten informationsbearbetning. När du fångar en boll gör hjärnan en blixtsnabb beräkning av bollens bana. Sådana exempel antyder att mycket av vårt beteende kan förklaras som algoritmer implementerade i biologin.
Om hjärnan fungerar algoritmiskt, varifrån kommer dessa algoritmer? Evolutionen är den stora "programmeraren". Darwin beskrev aldrig sin teori i datortermer, men filosofen Daniel Dennett har kallat det naturliga urvalet för en algoritmisk process. Genom den blinda logiken "överlev, reproducera med variation, upprepa" formas över generationer allt mer komplexa organismer. Ur denna enkla repetition uppstår så småningom avancerad intelligens – naturen utvecklar kompetens utan förståelse, som Dennett uttrycker det alltså förmåga utan medveten avsikt.
Våra egna "program" är till stor del skrivna i vårt DNA. Mycket av hjärnans arkitektur och funktion är nedärvd; spädbarn föds med reflexer och instinkter de aldrig behövt lära sig. Neuroforskaren Anthony Zador argumenterar att det mesta av djurs beteende inte härrör från smarta inlärningsalgoritmer, utan är förkodat i genomet. Redan från start har djur (inklusive människor) en utstakad kopplingskarta i hjärnan som låter dem lära sig förvånansvärt snabbt. Evolutionens algoritm har alltså utformat våra kognitiva algoritmer. Detta kan förklara varför biologiska hjärnor är remarkabelt effektiva inom sina specialområden jämfört med dagens datorer – de har finslipats under miljontals år, medan AI fortfarande är ungt.
Den framväxande AI-teknologin kastar nytt ljus över frågan om vi är biologiska algoritmer. Maskininlärning och neurala nätverk visar att mycket av det vi gör med våra hjärnor faktiskt går att efterlikna med algoritmer i datorer – åtminstone när det gäller specifika uppgifter som mönsterigenkänning eller strategispel. Men finns det något i vårt tänkande som algoritmerna ännu går bet på? En uppenbar skillnad är att ingen AI idag har ett medvetande. Ingen maskin kan med säkerhet sägas uppleva hur det känns att vara den. Vissa inom tech-världen hävdar att medvetande bara är en fråga om komplexitet – när en AI blir tillräckligt sofistikerad kommer den att bli medveten. Anil Seth invänder med en analogi: ingen förväntar sig att en datorsimulering av en orkan ska producera verklig vind och regn, och på samma sätt kanske en simulerad hjärna aldrig ger upphov till genuina upplevelser. Christof Koch betonar att medvetandet kan bero på hur ett system är fysiskt uppbyggt, inte enbart på antalet beräkningar det gör. Våra biologiska hjärnor har en unikt komplex och integrerad struktur som kan vara svår att reproducera i kisel.
Även fri vilja kommer in i diskussionen. Om våra hjärnor i grunden följer algoritmer, hur fria är våra val? Vissa experiment antyder att besluten tas på undermedveten nivå innan vi blir medvetna om dem. I en berömd studie kunde forskare utifrån hjärnsignaler förutsäga vilken knapp en person skulle trycka flera sekunder innan personen själv upplevde att han eller hon gjort valet. För en del tyder sådana resultat på att det vi uppfattar som ett fritt, medvetet beslut i stunden egentligen är slutprodukten av omedvetna neurala processer. Kanske är vår vilja ett emergent resultat av många algoritmiska delprocesser – eller också krävs något genuint nytt för att förklara upplevelsen av att fritt välja.
Kvar står att mänskligt medvetande och subjektiva upplevelser (qualia) än så länge är gåtor. Kanske kommer framtida forskning att visa att även medvetandet kan simuleras fullt ut med algoritmer – eller så upptäcker vi att något i livet självt behövs för att "tända gnistan" i medvetandet, såsom Anil Seth spekulerar.
Vi menar att det är fruktbart att betrakta människan som ett komplext, algoritmiskt system – vår biologi följer naturlagar och evolutionens logik. Samtidigt tror vi inte att det är hela sanningen. Det återstår att se om vetenskapen kan fånga också medvetandets innersta natur i formler och kod, eller om det finns aspekter av att vara människa som kräver nya begrepp. Vi förespråkar ett öppet sinne: låt oss utforska de biologiska algoritmerna, men också vara ödmjuka inför det vi ännu inte förstår.
Johan Hägerström
Chefredaktör och skribent för Artificiell Existens.
