AI och framtidens människa: Blir vi bättre eller bara mer beroende?
Har du någon gång suttit och funderat över hur framtiden kommer att se ut? Inte enbart flygande bilar och coola prylar, utan hur vi som människor kommer att förändras? En stor del av den funderingen kretsar ju numera kring artificiell intelligens, eller AI som vi slänger oss med till vardags. Kommer AI att bli vår bästa kompis, en superassistent som hjälper oss att nå nya höjder? Eller finns det en baksida, något som gnager i bakhuvudet när vi tänker på en framtid där maskiner blir allt smartare?
Det här är inga nya frågor, och experterna är långt ifrån eniga. Redan 2018 gjorde Pew Research Center en stor undersökning där de frågade nästan tusen teknikpionjärer, forskare och företagsledare om just detta: Kommer AI och relaterad teknik att ha gjort de flesta människor bättre rustade och mer kapabla till år 2030, eller kommer vår autonomi och handlingsutrymme att ha minskat så pass att de flesta inte har det bättre? Det är en ganska knivig fråga, eller hur?
En majoritet av experterna i undersökningen, hela 63 procent, landade faktiskt i en försiktigt optimistisk slutsats. De såg framför sig hur AI skulle kunna förstärka mänskliga förmågor på en mängd områden. Tänk dig till exempel sjukvården. Många lyfte fram potentialen för AI att revolutionera diagnostik, hjälpa till att utveckla nya behandlingar och ge äldre en möjlighet att leva rikare och friskare liv längre. Bara tanken på AI-system som kan analysera enorma mängder hälsodata för att upptäcka sjukdomar tidigare än vi någonsin kunnat drömma om är ju hisnande.
Men det stannar inte där. Experterna såg också framför sig "smarta" system i våra städer, fordon, byggnader och till och med inom jordbruket, som skulle kunna spara tid, pengar och, viktigast av allt, liv. En mer anpassad och skräddarsydd framtid för individen målades upp, där AI hjälper oss att effektivisera och förbättra. Även inom utbildning såg många en potential för AI att bidra till nya, spännande sätt att lära. Tänk dig personliga AI-handledare som anpassar undervisningen exakt efter varje elevs behov och takt. Det låter ju onekligen som en utveckling som skulle kunna göra de flesta av oss "bättre rustade".
Erik Brynjolfsson, då chef för MIT Initiative on the Digital Economy (numera vid Stanford), var en av de som uttryckte hopp och menade att vi med AI:s hjälp skulle kunna "i princip eliminera global fattigdom, massivt minska sjukdomar och erbjuda bättre utbildning till nästan alla på planeten." Men han tillade en viktig brasklapp: "AI och maskininlärning kan också användas för att i allt högre grad koncentrera välstånd och makt, lämna många människor bakom sig, och skapa ännu mer skrämmande vapen. Inget av utfallen är oundvikligt, så den rätta frågan är inte 'Vad kommer att hända?' utan 'Vad kommer vi att välja att göra?'"
Rädslor och farhågor: Vad händer med mänskligheten?
Trots den övervägande optimismen var det få, om ens någon, av experterna som inte också uttryckte oro. De där 37 procenten som trodde att vi inte skulle ha det bättre år 2030 pekade på några riktigt tunga farhågor. En central oro handlade om själva kärnan i att vara människa: vår autonomi, vårt handlingsutrymme och vår fria vilja. Marina Gorbis från Institute for the Future uttryckte det träffande: "Varje gång vi programmerar våra miljöer, slutar det med att vi programmerar oss själva och våra interaktioner. Människor måste bli mer standardiserade, vilket tar bort slumpmässighet och tvetydighet från våra interaktioner. Och denna tvetydighet och komplexitet är vad som är essensen av att vara människa."
En annan framträdande forskare, Judith Donath, målade upp en framtid där de flesta sociala situationer skulle faciliteras av botar – intelligenta program som interagerar med oss på mänskliga sätt. Hon spekulerade i att vi skulle förlita oss på botar för allt från läxhjälp till känslomässigt stöd, och att gränsen mellan människa och bot skulle suddas ut. Frågan blir då vems agenda dessa botar följer – vår egen, eller de företag och institutioner som kontrollerar dem?
Jobbförluster och ökade klyftor var ett annat stort orosmoln. Amy Webb, grundare av Future Today Institute, varnade för att AI oundvikligen kommer att leda till att ett stort antal människor blir permanent arbetslösa, vilket kräver helt nya typer av sociala skyddsnät och en enorm omställning i arbetskraften. Mark Surman från Mozilla Foundation var ännu mer direkt och förutspådde att AI kommer att "fortsätta koncentrera makt och välstånd i händerna på ett fåtal stora monopol."
Sedan har vi integritetsfrågan. Michael M. Roberts, en av internets pionjärer, konstaterade krasst att ju mer bekväm en AI-agent är, desto mer behöver den veta om dig, och att "bekvämlighet övertrumfar integritet. Jag misstänker att det kommer att fortsätta så." Detta knyter an till farhågor om övervakning och kontroll, där experter som Simon Biggs pekade på Kinas sociala kreditsystem som ett "förverkligat Orwelliskt mardrömsscenario" där AI används för att bedöma och styra medborgare.
Det fortsatta arbetet: Hur navigerar vi i AI-åldern?
Så, vad gör vi med denna tudelade bild? Å ena sidan enorm potential, å andra sidan betydande risker. Experterna i Pew-rapporten var tydliga med att framtiden inte är förutbestämd. Det handlar om de val vi gör idag.
Flera lösningar och förhållningssätt lyftes fram. Ett genomgående tema var behovet av att aktivt arbeta för att tekniken utvecklas i linje med våra mänskliga värderingar. Det räcker inte att bara uppfinna smarta saker; vi måste fundera över hur de ska användas och vilka konsekvenser de får. Erik Brynjolfsson tryckte på att detta arbete måste ske på alla nivåer – från regeringar och företag till akademi och individuella val.
Att skapa en AI-kunnig allmänhet är en annan viktig del. William Uricchio från MIT menade att en outbildad allmänhet lämnar fältet öppet för särintressen att styra utvecklingen. Vi behöver alla en bättre förståelse för vad AI är, vad den kan göra, och vilka de etiska implikationerna är. Detta ställer krav på utbildningssystemet och medierna.
Mångfald i utvecklingen av AI är också avgörande för att undvika att systemen cementerar befintliga fördomar eller ojämlikheter. Och kanske viktigast av allt, som flera experter påpekade, behöver vi försiktighet, tillsyn och uppdaterade lagar och regleringar som kan hålla jämna steg med den snabba teknikutvecklingen. Bryan Johnson, en utvecklare av neurala gränssnitt och grundare av Kernel och OS Fund, gick så långt som att säga att vi måste "skifta våra ekonomiska system mot att prioritera radikal mänsklig förbättring och hejda trenden mot mänsklig irrelevans inför AI."
Rapporten från ;Pew Research Center är nu några år gammal, men frågeställningarna är mer aktuella än någonsin. Det är fascinerande och lite skrämmande att se hur många av de farhågor och förhoppningar som experterna lyfte fram 2018 redan idag är högst påtagliga.
Vi på Artificiell Existens tror att nyfikenhet och ett öppet sinne är avgörande när vi närmar oss AI. Det är lätt att antingen dras med i en onyanserad hajp eller fastna i domedagsprofetior. Sanningen, som så ofta, ligger nog någonstans mittemellan – eller snarare, framtiden formas av hur vi aktivt väljer att hantera denna kraftfulla teknik.
Precis som experterna i rapporten understryker, handlar det inte om att passivt invänta vad AI ska göra med oss, utan vad vi ska göra med AI. Det kräver en ständig dialog, kritisk granskning och en vilja att lära och anpassa oss. Kan vi använda AI för att lösa några av mänsklighetens största utmaningar, som klimatförändringar, sjukdomar och ojämlikhet? Absolut. Finns det risker för missbruk, ökad kontroll och att vi tappar bort något av vår mänsklighet på vägen? Definitivt.
Det viktiga är att vi inte ryggar för de svåra frågorna. Vi behöver främja en utveckling där människan och hennes välmående står i centrum, där tekniken tjänar oss och inte tvärtom. Det handlar om att bygga en framtid där AI förstärker vår existens, inte förminskar den. Och det är en resa vi alla är en del av.
Johan Hägerström
Chefredaktör och skribent för Artificiell Existens.
